2011-2012
Ljudkoreografi/Arkitektur
Skissformatet är en arbetsform som vi har utvecklat under 2011-2013, som en serie experiment, möten och öppna visningar som sker på olika typer av platser och rum. Själva formen innebär ett långsiktigt pågående skissande tillsammans med publiken – ett konstnärligt rum över tid utan egentlig skillnad mellan kreations- repetitions- och föreställningsprocess.
Vårt första projekt inom skissformatet var “Ljudkoreografi/arkitektur”, där vi har utforskat idéer om rumslig rörelse som upplevs genom hörsel, känsel och inre bilder. Publiken bär ögonbindlar och leds in i ett rum där 15-20 dansare skapar ljud/rum genom rörelse. Genom verket transformeras givna former till unika upplevelser inuti besökarens sinne och genom hens kropp, vilket ger upphov till nya rumsligheter, atmosfäriska skiftningar och lyhörd närvaro.
Fyra gästkonstnärer bjöds under en fas av projektet in för att följa arbetet och bidra med sina kunskaper och perspektiv, samt föreslå egna parallella projekt som sprang ur deras tolkning av verket: Malin Alenius (arkitektur), Sam Kennedy (design), Ville Lenkkeri (fotografi) och Dagmara Stephan (textil). Bilderna nedan är gjorda av Malin Alenius.
Hittills har MELO genomfört skisser på Skarpnäcks kulturhus, KIT Arkitektur/Galleri Moln på Marken, Konsthall C, Weld, som en del av “nr. 4” på Centre Choreographique i Caen, Frankrike, och som en del av 10-årsjubiléet på Fylkingen.
"The ways spaces were created and recreated, with us at their center, by sounds happening in different parts of the room. For me this was both constructive and destructive as spaces came into being, briefly, before being replaced by other spaces or destroyed by other sounds. I like the temporality of this form of architecture, which occupies a different time scale from the longer permanency of buildings. Maybe there is something a bit utopian about this as the spaces exist on the level of ideas, similar to architectural models perhaps, and are not subject to the demands of time, or use, or the limitations of reality.” Sam Kennedy, designer
"Ljuden och dofterna omkring mig blir tydligare och mina händer söker av närområdet, alla upplevelser skärps och förstärks. Även det man skulle kunna kalla för den ‘inre’ synen blir starkare eftersom de bilder min hjärna skapar utifrån mina upplevelser inte har någon konkurrens. Den efterföljande diskussionen visade också att publiken - befriade från synens kollektiva ‘facit’ som vi var - hade genomfört mycket personliga tolkningar av det vi upplevt." Lena Andrén, nummer.se
